15 dec. 2009

Lokal ekologisk olivolja





För knappt 15 år sedan planterades de första odlingarna med olivträd i Western Australia. Nu ökar odlingarna då klimatet som mycket liknar Medelhavet passar bra för oliver. Här om veckan var jag på besök på en ekologisk olivodling som drivs av Angus och Rae. De kommer ursprungligen från England och köpte farmen Guinea Grove för tio år sedan. När de först kom och tittade på farmen som var till salu tänkte de det skulle vara hopplöst odla något i den rena sandjorden, som är typisk för Perthområdet. Men när de kom upp på höjden och fick se utsikten, så kände de att det här var platsen för dem. Nu står ett nybyggt hus på toppen och sedan får olivträden anpassa sig efter förutsättningarna!


Olivträden är nu 7-8 år gamla och redan rätt stora. Jag som trodde att olivträd alltid var jättegamla… Mellan trädraderna har Angus gröngödsling med lusern och olika klöverarter. Bra för att öka mullhalten i sandjorden och även för att få nyttiga insekter att vilja vara i odlingen. För att få hjälp med ogräsrensningen har de Guinea fowls som går och sprätter mellan träden. Även känguruer är frivilliga att beta i odlingen. Annars känner man igen förutsättningarna för småodlare: Fixa för att få oliverna pressade, trycka upp etiketter, klara av byråkratin med kommunens livsmedelskrav, åka runt och sälja olivolja på marknader och ”sälja in” dem till olika butiker. Frun Rae jobbar heltid utanför jordbruket ”för att få in pengar att dra runt alla investeringar” och på helgerna står hon på marknader. Det var henne jag först träffade på en Farmers Market inne i Perth. Undrar du nu hur oljan smakar? Helt förträffligt kan jag intyga.

Känguruer




En dag åkte vi till ett naturreservat fem mil söder om Perth, Serpentine Falls. Kul, för där träffade vi på kängurus! Naturligtvis var de lite vana vid att folk fikar och äter på picknickområdeet, men det är ändå roligt att komma så nära de gulliga djuren.

Torbjörn och jag tyckte det skulle vara kul att vandra när vi väl kom ut bland bergen utanför stan. En promenad på 0,5 km (!) till vattenfallet var den”vandringen” som Disa och Mira tyckte att de kunde gå med på. Sedan var det stopp för deras del! Det är väl bara att acceptera att vi har olika intressen… Torbjörn och jag gick en något längre sväng, längs en stig som lyste med sin röda jord, en bit upp bland bergen. Fortfarande är vi fascinerade av de speciella växterna här i Western Australia. Många blommar fortfarande!

Tjejerna valde att stanna vid grillplatserna inte långt från bilparkeringen. På så sätt är de väldigt australiensiska! Aussies gillar att åka och ta med en ordentlig picknick. De parkerar bilen och släpar sina kassar och frysväskor till grillplatsen som är ligger alldelens intill. Sedan slår de sig ner äter, pratar och dricker…